21 feb. 2015

Tovad vante


Jag konstaterar:
Vantarna var ganska tråkiga att sticka. Tror att det beror på att de var så stora och fula. Man fick inte riktigt känslan av att "Det här blir bra!" medan man höll på.

Det var läskigt att slänga in dem i maskinen.

Det var läskigt att ta ut dem ur maskinen - små korviga ullsaker, som knappast såg ut som vantar.

Efter lite dragande och slitande blev passformen helt ok, men nästa gång ska jag göra dem något längre i skaftet.

När de torkat var de gudomligt mjuka och sköna.

Lite brodyr piffade upp!

Det var det första jag gjort som maken helt spontant kom och sa att han gillade.
(Annars tjatar jag så hemskt och frågar efter hans åsikt, så det blir mest hummanden...)

Slutsats: Det blir nog fler sådana här vantar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar